Under våran vistelse i Schweiz fick vi äran och nöjet att besöka fru Imelda Angehrn och hennes man Peter Angehrn på Pickwick kennel i deras hem i staden Gossau.
Mitt i samhället ledde GPS’en upp oss för en liten backe mellan villorna och längs ena sidan av vägen växte det en tjock grön häck några hundra meter. Häcken öppnade plötsligt upp sig för att avslöja en stenlagd uppfart och som ledde till ett stort hus med en liten skylt på dörren som det stod ”PICKWICK” på i snidat trä.
Som taget ur en film klämtade kyrkklockorna för fullt när vi närmade oss dörren då klockan slog 09.00 på söndagsmorgonen. Att innanför dessa buskage skulle det bo ca 26 vuxna hundar och 3-4 kullar med valpar var omöjligt att veta då det inte hördes ett enda skall ut till där vi stod på uppfarten trots att kyrkklockorna tystnat.
Snart öppnar Imelda dörren som vi träffat dagen tidigare på avelslicensieringen och välkomnar oss in i sitt hem som bokstavligt talat skriker bulldog-älskare. Allt från tavlor, prydnadssaker, kuddar och kaffekoppar pryds av vackra bulldogavbildningar.
Över en kopp kaffe berättar Imelda om allt mellan himmel och jord av sina erfarenheter genom åren och det finns en del att berätta när man hålla på med hundavel sedan 1966. Det varma kaffet och den nybakade sockerkakan glömmer vi nästan bort i alla intressanta diskussioner.
Hon för med oss in genom en korridor till ”valprummet”. Där spenderar valparna sina första veckor i en valpbox med tiken. Imelda visar den ihopfällbara sängen hon har där hon sover de 2 första veckorna av varje kulls liv med valparna. På bordet ligger ett vikt-diagram för varje dag under valparnas första 4 veckor. Imelda är som ett uppslagsverk av kunskap gällande hunduppfödningen och det finns inga frågor hon undviker eller tvekar att svara på. Hon är snabb och visa tekniker hon använder under förlossningar och förklarar samtidigt vikten utav varje tiks unika situation.
Strax efter anländer rasspecialistdomaren & avelskommitté medlemmen Ginette Hufschmid & hennes vännina Barbara Ashraf-Schuetz som vi mött dagen innan på avelslicensieringen. Barbara är uppfödare och ägare utav Boxer som hon tränar IPO med men har även hon fattat tycke för Contisarna och diskussionerna fortsätter medans vi vandrar ut i trädgården…
Ginette har själv en vacker Conti hane som heter Pickwick Zasky. Hon har tränat och dömt boxer i över 50 år. Ginette är även utbildad beskrivare och testledare för SKGs boxer mentaltester. Hon har rest över hela världen och bedömt hundar på utställningar och har ett otroligt säkert handlag och pedgaogiskt sätt att förmedla sina åsikter. Och som uppfödare har hon även en djup insikt i hur en hund kan förbättra sin ras trots den ej är Champion.
När vi stiger ut i trädgården och börjar gå mot gräsmattan och skymtar de första hundgårdarna passerar vi först en damm med coyfiskar. Fru Imelda visar oss ett trettiotel fiskar och har namngivit var och en. Hon hämtar lite mat och kastar i samtidigt som hon berättar om den största fisken hon väntar på skall komma upp till ytan. Den är hela 32 år gammal berättar hon glatt medan hon sätter sig ner på plattorna och pratar med fiskarna och klappar dem en stund. Fisken är större än vår staffe hane här hemma och är riktigt välmående där den simmar.
Runt om i trädgården fanns det hundgårdar för såväl vuxna hundar som valpkullar. Fru Imelda visar oss runt och presenterar alla sina hundar för oss med namn, stamtavla, och hälsostatus. Vi talar om rasen, dess historia, de olika dragen hos varje unik hund och hur man på bästa sätt bör anpassa sina kombinationer av avelsdjur för att vidhålla en bra fenotyp och symmetri i hundarna.
Vad som slår mig när jag vandrar runt bland alla dessa hundar är hur hur pass tyst det är trots att det är mer än 30 hundar på området. En sån behaglig miljö med dessa fantastiska hundar är imponerande.
Vi diskuterar mycket om bett, underbett och tänder och tittar i otaliga hundars munnar och tänderna är så gott som kritvita och välplacerade i raka tandrader.
Imelda berättar om sina erfarenheter kring valparnas utveckling och vad hon själv söker i utseende och temperament hos de individer hon själv väljer att spara för avel och hur hon resonerar kring sina val.
Att få höra en kvinna med hennes insikt och erfarenheter tala är som att överösas med ren kunskap och hon berättar med brinnande inlevelse. Hon gör liknelse mellan hennes avelsarbete och hur en arkitekt bygger en vacker kyrka. Det måste göras med både hjärna och hjärta – du måste känna din konst med själen.
Pickwick Xippie
Vi vandrar runt och plötsligt får vi åter se Pickwick Xippie som vi båda förälskade oss i dagen innan under avelslicensieringen och vi får chansen att gosa lite mer med henne även idag. ♥
Klockan slår lunch och vi bjuds på god sparrissoppa och sedan hembakad paj i skuggan av paviljongen medan solen strålar på himlen. Diskussionerna fortsätter om ett sammarbete gällande avelslicensiering i Sverige och hur och om Ginette skall komma till oss för att utföra dessa och då samtidigt utbilda domare, avelskommitté och uppfödare medans hon är i Sverige.
Imelda berättar om arbetet kring det internationella FCI godkännandet och att de skall presentera rasen för organisationen under senhösten vintern 2019. Både Imelda och Ginette utlovar sin hjälp i den mån vi skulle behöva för att få igång en så bra start på vår avel i Sverige som möjligt med vägledning, råd, licensieringsunderlag och kunskap.
Tiden springer ifrån oss och det är dags att säga adjö. Flyget hem till Sverige går snart och vi skiljs på uppfarten med förhoppningen om att snart ses igen. Jag vill passa på att tacka såväl Imelda som både Ginette och Barbara för den underbara dagen på kenneln. Det var lite som att vara i Conti-Mecka.
Resan till Schweiz kunde inte avslutas på ett bättre sätt än att få träffa den kvinna som avlat fram rasen och få ta del av hennes resa och få njuta av alla dessa fantastiska hundar i en sådan gemytlig atmosfär. Vi hoppas på att snart höras igen och om möjligt åter åka tillbaka till Schweiz och vem vet, kanske ta med oss en till liten svansbebis hem till Sverige.
