Hälsostatus Staffordshire Bullterriers

Staffen anses vara en frisk ras men det betyder inte att det finns vissa saker alla köpare bör vara medvetna om. Här på Nordic Canine testar vi samtliga utav våra avesldjur för följande saker:

HD (Höftledsdysplasi)
ED (armbågsdisplasi)
Patella (knäskål)
Ögon
L2HGA
HC

Samt använder inga djur med spår utav allergier eller mentala problem i sina släktled bakåt. Eftersom vi prioriterar hälsa, fysisk och mental, över allt annat vill vi sprida kunskap genom nedan text tagen från SSBTK och SKK.

Väl värd läsning till den som funderar på att skaffa vilken hundras som helst och letar valp. Glöm inte att fråga er uppfödare och kolla upp föräldradjuren till er lilla vovve så att ni vet vilka förutsättningar ni har från början. Stort lycka till!

Höftledsdysplasi (HD)

HD är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser.

Anlaget till sjukdomen är medfött, men rubbningen i ledens utveckling äger rum under hundens uppväxttid. Först när skelettet vuxit färdigt kan man med god säkerhet bedöma höftledernas utseende med hjälp av röntgen.

Gradering av höftledsstatus sker enligt normer fastställda av FCI. Normerna bygger på dels passform mellan lårbenshuvud och lårskål, dels på djupet av lårskålen dvs. hur djupt lårbenshuvudet ligger inne i lårskålen. Lederna graderas i 5 grupper:

A – normala höftleder grad A
B – normala höftleder grad B
C – lindrig dysplasi
D – måttlig dysplasi
E – höggradig dysplasi

Det är omöjligt att enbart av en röntgenbild kunna utläsa om en hund lider av sitt höftledsfel.

Det finns hundar som är halta och visar andra tecken på smärta trots att de bara har en lindrig dysplasi, medan enstaka hundar med kraftig dysplasi uppträder helt symptomfria. Generellt sett har hundar inom småhundsraserna mindre problem av höftledsfel än större och tyngre hundar.

HD ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningen kan inte ses på röntgenbilden men mycket snart tillkommer benpålagringar som kan urskiljas ganska enkelt. Dessa benpålagringars storlek och utbredning är ett relativt gott mått på graden av broskförslitning i leden.

Pålagringarna ökar i regel med åldern och leder ibland till att höftleden blir helt deformerad hos den gamla hunden.

För att ge ägarna till hundar med dysplasi ytterligare information om deras hundars höftledsstatus anges det i röntgenutlåtandet om benpålagringar kan ses och i så fall hur stora och utbredda de är:

LBP lindriga benpålagringar
MBP måttliga benpålagringar
KBP kraftiga benpålagringar

Arvsgången för HD är komplex där både arv, med många gener i samverkan (polygen), och miljö är bidragande orsaker till sjukdomens utveckling.

Armbågsledsdysplasi (ED)

Armbågsledsdysplasi innebär en onormal utveckling av armbågsleden och förkortas ED efter den engelska benämningen elbow dysplasia.

ED är ett samlingsnamn för olika tillväxtrubbningar som leder till benpålagringar i armbågsleden, vilka kan urskiljas relativt tydligt vid röntgen.

Gemensamt för de olika tillväxtrubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att det skadas på grund av rubbad utveckling i omgivande benvävnad.

Till skillnad från metodiken vid avläsning av röntgenbilder av höftleder, där man direkt bedömer det eventuella felet i utvecklingen av leden och sedan separat anger hur stora pålagringar som tillkommit (artrosgrad), är det när det gäller armbågsleder oftast endast möjligt att avläsa om det föreligger benpålagringar och sedan gradera dessa.

Vid den centrala granskningen av röntgenbilderna graderas armbågsledsartros enligt följande skala, som också används internationellt:

0 – inga påvisbara förändringar
I – lindriga benpålagringar, upp till 2 mm
II – måttliga benpålagringar, 2 – 5 mm
III – kraftiga benpålagringar, över 5 mm

Något säkert samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymtom finns inte, men unga hundar, med måttliga eller kraftiga pålagringar, visar ofta stelhet och hälta, framförallt efter hård motion.

Arvsgången för ED är komplex där både arv, med många gener i samverkan (polygen), och miljö är bidragande orsaker till sjukdomens utveckling.

Armbågsledsröntgen

Resultat av armbågsledsröntgen registreras centralt för samtliga raser.
För officiell röntgen gäller att hunden är minst 12 månader gammal.

För vissa raser krävs att båda föräldradjuren är armbågsledsröntgade för att avkomma ska registreras i SKK. Undersökningen ska vara utförd före parning och officiellt resultat ska föreligga.

För enstaka ras finns krav på att armbågsledsstatusen ska vara utan anmärkning för registrering av valpkull.

L2-HGA :

(L-2-hydroxyglutaric aciduria)

L-2-HGA (L-2-hydroxyglutaric aciduria) hos staffordshire bullterrier är en neurometabolisk störning karaktäriserad av förhöjda halter av L-2-HG-syra i hundens urin, plasma och ryggmärgsvätska.

L-2-HGA påverkar det centrala nervsystemet och ger kliniska symptom som epileptiska anfall, ataxi (vingliga/icke koordinerade rörelser), skakningar/skälvningar, muskelstelhet, förändrat beteende. Dessa symptom visar sig oftast tydligt mellan 6 månader och 1 års ålder men kan även uppträda senare.

Både hanhundar och tikar drabbas.
Denna sjukdom är orsakad av en genmutation som uppkommit spontant inom rasen och nedärvts från generation till generation.
Sjukdomen är inte koncentrerad till enbart vissa specifika blodslinjer utan förekommer hos staffordshire bullterriers i alla länder, i olika linjer.

Det finns dokumenterat svenska hundar som insjuknat i L-2-HGA!
Idag vet man att L-2-HGA har en recessiv autosomal arvsgång.

Detta innebär att hunden måste ha två muterade/defekta gener för att utveckla sjukdomen (affected)– en gen nedärvd ifrån vardera föräldradjur.
Individer med en kopia av den defekta genen och en kopia av den normala genen är bärare (carrier)av sjukdomen – genen nedärvd från ett av föräldradjuren.

En hund med två normala gener är icke-bärare (clear) av sjukdomen.

The Animal Health Trust (AHT) i Storbritannien har lyckats identifiera genen som orsakar L-2-HGA vilket gör att vi idag kan DNA-testa våra hundar och identifiera vilka individer som är clear, carrier respektive affected. Detta, tillsammans med att man vet arvsgången, ger oss redskapet för att bekämpa sjukdomen globalt.

Staffordshire bullterriers världen över kan, genom ett vanligt blodprov som skickas till AHT för DNA-analys, testas. Detta är mycket enkelt.

Uppsök din vanliga veterinär för en enkel blodprovstagning. Skicka blodprovet, 3 ml blod i en EDTA-tub, i ett vadderat kuvert tillsammans med det korrekt ifyllda formuläret till: Genetic Services, Animal Health Trust, Lanwades Park, Kentford, Newmarket, Suffolk CB8 7UU, England.

Genom att testa våra hundar och följa nedanstående korsningsschema kan vi förhindra vidare spridning av sjukdomen.

Viktigt att komma ihåg är att en bärare av L-2-HGA, en carrier, aldrig kommer att utveckla sjukdomen och inte skall betraktas som sjuk. Dessa hundar kan användas i aveln, om än med försiktighet och endast med icke-bärare.

CLEAR x CLEAR

Samtliga valpar CLEAR

CLEAR x CARRIER

50% av valparna CLEAR
50% av valparna CARRIER

CLEAR x AFFECTED

Samtliga valpar CARRIER

CARRIER x CARRIER

25% av valparna CLEAR
25% av valparna AFFECTED
50% av valparna CARRIER

CARRIER x AFFECTED

50% av valparna AFFECTED
50% av valparna CARRIER

AFFECTED x AFFECTED

Samtliga valpar AFFECTED

Enligt korsningsschemat framkommer att samtliga valpar ur kombinationen clear x clear är icke-bärare, dvs genetiskt fria från L-2-HGA. Dessa hundar behöver inte testas.

Det samma gäller valpar ur kombinationen clear x affected, där samtliga avkommor är genetiska bärare av sjukdomen.

SSBTKs uppfödarkommitté (UK) rekommenderar att valpar ur kombinationen “clear x carrier” DNA-testas innan leverans.

Följande kombinationer är ej tillåtna enl SKKs grundregler (2:5) :
clear x affected, carrier x carrier, carrier x affected, affected x affected!

HC : 

Hereditary Cataract (HC) –

Ärftlig katarakt
Ärftlig katarakt (HC) är bara en av ett flertal ögonsjukdomar som kan drabba våra staffordshire bullterrier. Redan 1976 rapporterades det första gången om att man funnit HC inom rasen i Storbritannien.

HC är inte medfött, vilket innebär att valpen föds med normala ögon. Katarakten börjar utvecklas när valpen är mellan bara ett par veckor till några månader gammal för att sedemera leda till total katarakt mellan 2-3 års ålder.

Den här typen av katarakt är alltid bilateral, dvs symmetrisk på båda ögonen, och fortsätter utvecklas tills katarakten är total – hunden är blind.

Sjukdomen är inte koncentrerad till enbart vissa specifika blodslinjer utan förekommer hos staffordshire bullterriers i alla länder, i olika linjer. Både hanhundar och tikar drabbas.

Idag vet man att HC har en recessiv autosomal arvsgång.

Detta innebär att hunden måste ha två muterade/defekta gener för att utveckla sjukdomen (affected) – en gen nedärvd ifrån vardera föräldradjur.

Individer med en kopia av den defekta genen och en kopia av den normala genen är bärare (carrier) av sjukdomen – genen nedärvd från ett av föräldradjuren.

En hund med två normala gener är icke-bärare (clear) av sjukdomen.

The Animal Health Trust (AHT) i Storbritannien har lyckats identifiera genen som orsakar HC vilket gör att vi idag kan DNA-testa våra hundar och identifiera vilka individer som är clear, carrier respektive affected. Detta, tillsammans med att man vet arvsgången, ger oss redskapet för att bekämpa sjukdomen globalt.

Staffordshire bullterriers världen över kan, genom ett vanligt blodprov som skickas till AHT för DNA-analys, testas. Du kan testa din hund för L-2-HGA samtidigt (se info L-2-HGA), endast ett prov krävs för analyserna. Detta är mycket enkelt.
Uppsök din vanliga veterinär för en enkel blodprovstagning. Skicka blodprovet, 3 ml blod i en EDTA-tub, i ett vadderat kuvert tillsammans med det korrekt ifyllda formuläret till: Genetic Services, Animal Health Trust, Lanwades Park, Kentford, Newmarket, Suffolk CB8 7UU, England.

Genom att testa våra hundar och följa korsningsschema kan vi förhindra vidare spridning av sjukdomen.

Viktigt att komma ihåg är att en bärare av HC, en carrier, aldrig kommer att utveckla sjukdomen och inte skall betraktas som sjuk. Dessa hundar kan användas i aveln, om än med försiktighet och endast med icke-bärare. Enligt korsningsschemat framkommer att samtliga valpar ur kombinationen clear x clear är icke-bärare, dvs genetiskt fria från HC. Dessa hundar behöver inte testas.
Det samma gäller valpar ur kombinationen clear x affected, där samtliga avkommor är genetiska bärare av sjukdomen.

SSBTKs uppfödarkommitté (UK) rekommenderar att valpar ur kombinationen
“clear x carrier” DNA-testas innan leverans.

Följande kombinationer är ej tillåtna enl SKKs grundregler (2:5) :
clear x affected, carrier x carrier, carrier x affected, affected x affected!

Demodex:

Demodikos
Demodex canis är ett hudkvalster som lever i hårsäckarna. Normalt finns en mindre mängd demodex-kvalster i hårsäckarna på helt friska hundar. Även hos friska människor finns en variant av kvalstret, Demodex folliculorum, som lever i hårsäckar och talgkörtlar.

Hos en hund med friskt immunförsvar ger kvalstret vanligen inga symtom. Däremot kan individer med nedsatt immunförsvar, framför allt hundar med en rubbning i T-lymfocyterna (en typ av vita blodkroppar) få symtom som kan vara antingen lokala eller generella. Sjukdom orsakad av Demodex kallas demodikos.

De lokala symtomen består av lokal hårlöshet i form av små runda fläckar utan inflammatorisk reaktion. Fläckarna förekommer särskilt i ansiktet. Spontan självläkning sker ofta men det förekommer också kroniska förlopp och även att reaktionen övergår i en kronisk inflammation och, som följdsjukdom, en infektion i huden.

Hundar som står på lång kortisonbehandling eller som har en sjukdom med förhöjda nivåer av kortison i blodet (Cushings sjukdom) löper ökad risk för demodikos genom’ att kortisonet hämmar T-lymfocyterna – se ovan.

Demodikos ses oftare i vissa raser såsom boxer, clumber spaniel, dobermann, schäfer, skotsk terrier och whippet. En sjuklig förändring på ärftlig basis anses ligga bakom ett flertal av de rasbundna fallen. Genom utsortering av hundar med demodikos ur avelsprogrammen kan man minska förekomsten av sjukdomen.

Allergi & Furunkulos :

Allergi 
Med allergi menas en lokal eller allmän reaktion som en individ uppvisar som har utvecklat överkänslighet mot ett visst allergen (allergiframkallande ämne). Reaktionen uppstår vid kontakt med allergenet. Man kan, förenklat, tala om tre huvudtyper av allergi hos hundar:

Atopisk reaktion
Atopisk reaktion orsakas av partiklar som svävar omkring fritt i luften Två typer av atopi förekommer. Atopisk astma (allergisk bronkialastma) med hosta eller andra symtom från luftrören är ovanlig hos hundar. Atopisk hudsjukdom (dermatit) är däremot vanlig och ger symtom från huden (se atopisk dermatit).

Foderallergi
Foderallergi orsakas av överkänslighet mot råvaror i fodret.
Vanligen visar en hund med foderallergi symtom från magen och/eller tarmkanalen. Framför allt ses kräkning och/eller diarré. Även symtom från huden kan förekomma men det är mindre vanligt.

Problemet kan pareras genom att man undviker att ge foder som innehåller de för hunden olämpliga råvarorna. För att identifiera problemet ger man lågallergifoder baserat på endast ett fåtal råvaror under en längre tid. När hundens mage stabiliserats tillsätter man en “prov”-råvara åt gången tills magen krånglar igen. Därigenom kan man systematiskt inringa orsaken eller orsakerna. Man kan därefter i framtiden undvika dessa råvaror, till exempel mjö

lk eller kött, eller ställa hunden på medicinskt dietfoder.

Hundar som behöver speciell diet eller som måste medicineras för att tåla vanligt foder är mindre lämpliga för avel. Vanligen tål friska hundar både olika hundfoder och hushållsrester.

Kontaktallergi
Kontaktallergi är en lokalt uppträdande form av överkänslighet.
En exponerad kroppsdel eller ett hudområde reagerar negativt vid direkt kontakt med material i omgivningen, exempelvis underlaget som hunden ligger på, en matta inomhus eller vissa växter i en gräsmatta som hunden går på eller en skål som den äter eller dricker ur. Den utsatta kroppsdelen kliar intensivt och huden blir röd.

Furunkulos

Ordet furunkel härleds från ett latinskt ord för “småtjuv” som i överförd bemärkelse kommit att användas om inflammation i hudens hårsäckar. Vid kraftig furunkulos brister hårsäckarna och hår och hornämne läcker ut och ger en inflammation i djupa hudlager. På hudytan ser man en lokal varbildning, en furunkel. Inflammationen kan kompliceras av infektion med bakterier.

Många hundägare förknippar symtomet furunkulos med en sjukdom som ger varbölder mellan tårna och som även kallas “boxersjuka” efter en av de drabbade raserna. Furunkelbildning förekommer även på andra delar av kroppen vid olika hudsjukdomar varav en del visar viss rasbundenhet.

 

Ögonsjukdomar 

PHTVL/PHPV
PHTVL/PHPV är en förkortning av ordet persisterande (egentligen “framhärdande”) i kombination med de latinska namnen på olika strukturer som normalt sörjer för ögats blodförsörjning under tidiga fosterlivet och på den primitiva glaskroppen som finns i ögat under fosterutvecklingen. Om stora rester av dessa finns kvar senare i livet kan de ge mer eller mindre allvarliga problem beroende på sin storlek. PHTVL/PHPV förekommer speciellt hos dobermann och är ärftlig. Sedan problemet uppmärksammades i rasen har frekvensen drabbade djur minskat markant. Förändringen har påvisats hos enstaka hundar av andra raser
PHPV förekommer främst hos staffordshire bullterrier.

Katarakt
Katarakt eller grå starr är en grumling av ögats lins. Vissa kataraktformer har ett typiskt utseende och en karakteristisk debutålder och förekommer familjärt i vissa raser. Det innebär att de kan anses vara ärftliga men för de flesta former av katarakt har arvsgången inte fastställts. Lindrig katarakt påverkar synen obetydligt och kan ibland bara påvisas vid undersökning med spaltlampa, ett optiskt undersökningsinstrument. Andra, gravare former, leder till total linsgrumling och blindhet. Vid total katarakt är linsen helt grumlig och ögat är blint. Sådana katarakter kan förekomma såväl hos äldre som hos helt unga hundar.

Hos ett tiotal raser förekommer total katarakt hos unghudar. Hos några raser, bland dem cavalier king charles spaniel, cocker spaniel och dvärgschnauzer, förekommer en svår medfödd defekt med förkrympt öga (mikroftalmi), onormal linsform och katarakt.

Linsgrumling kan även orsakas av olika former av yttre påverkan och är långtifrån alltid ärftlig. Katarakt kan vara sekundär till andra ögonsjukdomar, till exempel PRA, PPM och PHTVL/PHPV. (se dessa tre).

Källa: SSBTK och SKK