ETT AVELSARBETE ÄR INTE BARA X OCH O

När jag var nere i Schweiz för utbildning inom Contins mentalitetstest sa Ginette Hufschmidt och Imelda Anhgern någonting som har påverkat mig enormt mycket. Ginette sa ”att vara hunduppfödare, att konstruera en ras, är som att vara en arkitekt som bygger en kyrka, det är konst”. Det är inte vara + och -. Det är inte svart eller vitt på en ritning med grafer framför dig. Du måste vara som en konstnär som målar din vision med hjälp utav ditt arbete med dina linjer. En konstnär som generation efter generation fortsätter att se det vackra i de små detaljerna och letar efter vad man kan förbättra för att skapa en harmonisk helhet.

En kombination utav två hundar ska kännas bra hela vägen in i hjärterötterna.

Så…vad tänker jag på när jag planerar en parning? Här kommer några få delar (ganska kort beskrivet) utav vad jag tittar på. Jag vill påminna om att jag, och alla andra uppfödare är jag säker på, skulle kunna skriva böcker om vad vi tar med i våran beräkning. Men om ni ska orka läsa så försöker jag banta ner det till någonting läsbart. Så här kommer en kortare sammanfattning utav 8-9 punkter, men jag hoppar bettet/tänderna då det är en rätt tråkig del jämfört med allt det andra. 

MENTALITET

”Nature vs nurture… What comes first? What is the most dominant?” frågade min lärare Dr Lodge mig om och om igen på mina Social Inheritance lektioner. Dr Lodge är känd över hela världen men jobbade på mina lilla skola, Belmont Abbey College, och jag hade äran att studera för honom 2 år innan jag fortsatte mina studier på Oxford University den sommaren.

”Nature” står för arvet! Arvet som påverkar den nuvarande mentaliteten hos en hund är starkt – det finns det inga tvivel om. Forskning har visat att miljön däremot påverkar fostren redan i magen (Svenska Försvarsmakten gjorde en 700h studie om detta). Och t.o.m under den neotalaperioden (0-14 dagar): då valparna efter att de föds får påslag utav kortisol och eventuellt adrenalin genom modersmjölken. Från och med övergångsperioden (3-4v) är det ännu mer märkbart hur miljön socialiserar dem – valparna börjar då att höra, se och gå. Från och med den tid så kommer de att kunna iaktta sin mor hur hon beter sig i alla situationer och kommer att apa efter.

Hur kan vi då genom avel ta fram ”bättre” och ”mentalt sundare” hundar? Jag har så här långt kommit fram med några punkter som jag noggrant arbetar efter med våra tikar för att jag som uppfödare får det bästa möjliga från varje kull med valpar.

ALLA NORDIC CANINE-TIKAR SOM SKA HA VALPAR HEMMA HOS OSS SKA…

  1. …vara väl sociliserade och miljötränade. De ska kunna ta DET LUGNT överallt. Något vi talar mycket med våra fodervärdar om och kommer tom ha ett Fodervärdsläger under 2022 för.
  2. …kunna lämnas hemma själva utan att tycka det är stressigt eller jobbigt. De ska ha ett bra självförtroende och självkänsla. Ensamhetsträning från dag 3 efter flytten hem står på schemat.
  3. …vara väl hanterade och kunna hanteras utav vem som helst. Öron, tänder, tassar, magen, svansen…you name it! Jag och veterinärer ska lätt kunna ta hand om dem utan onödig stress.
  4. …kunna bli bortlämnade hos andra och känna att livet bara fortsätter. Vi vill ha en hund som skulle kunna bo vart som helst hos vem som helst.
  5. …vara vana vid barn för låt oss vara ärliga: jag har tagit en hel del kullar på mig själv också och jag älskar att ha grannbarnen på besök (för då slipper jag ju leka med mina egna barn!). Skämt och sido…röd tråd Jeanette… röd tråd…
Punkt 1-5 ska förhoppningsvis resultera i att våra tikar när de är dräktiga, vid valpning och när de uppfostrar sina valpar hemma hos oss är så lugna och harmoniska de bara kan vara i den situationen. Vi vill ju för tikens eget bästa att hon är den trygga och härliga individen jag beskrev i punkt 1-5 ovan. Inte för MIN skull – utan för hennes och senare för de nya valpfamiljernas skull.

Under sommaren 2022 har vi ett ”Fodervärdsläger” i Linköping hos Johan Andersson på Fria Hundar där vi specifikt ska jobba med vardagslydnaden i samhället samt passivitet och hundens språk för att hjälpa våra Fodervärdar bli ännu mer kompetenta i sitt hundförarskap.

BPH HJÄLPER OSS EN HEL DEL OCKSÅ.

Genom att mentaltesta hela A-kullen kunde vi se att vissa trender i närmande person gick klart i arv i kullen. Vad som är kul att se i Märtas BPH, mamma till I-kullen, är hur hon övervinner överraskningar, närmande person, och skrammel med en fin nedväxling utav hennes känslor. Hon kommer med andra ord snabbt i kontroll över vad som bubblade upp snabbt inombords. Och det är just den snabba och kontrollerade nedväxlingen jag är ute efter. En hund ska inte vara lobotomerad – så klart den ska kunna få bli skrämd – men det är HUR den hanterar det som är intressant! Jag jobbar nära Ninni på BPH i Nykvarn med våra kullar för att lära mig mer och utvärdera vad som händer. Jag är så sjukligt intresserad utav just den här aspekten att så fort Kent Svarberg är klar med sitt arbete om BPH (jag tror 2024) kommer jag ansöka om att få utbilda mig först till figurant och i framtiden till beskrivare. Vi filmar alla våra BPHn då erfarenheten har lärt oss att beskrivningen inte alltid stämmer överens med verkligheten. 

Jack som är pappa till I-kullen är en cool grabb som aldrig blir störd varken i utställningsringen, på promenaden vid hundmöten eller när han tävlar NoseWork. En fint uppfostrad hanhund med andra ord. Hans uppfödare Petra Mets på CometStaff har varnat mig för vilken piraya han var som valp så jag förväntar mig med tanke på min A-kulls energinivåer att få ett gäng som kommer äta sig genom väggen här hemma om 6 veckor. Ser lite fram emot det faktiskt. Finns inget bättre än en staffekull med fullt ös i här hemma – även om jag inte har så mycket möbler kvar sedan A-kullens framfart för några år sedan!

För Staffen har jag dessa verktyg bland annat att titta på:

Inavelsgrad: linjeavel eller utavel

En hög inavelsgrad kan betyda att man stärker vissa delar i utseendet som man vill ha, även mentalitet och de bra sakerna dubblas, eller i vissa kombinationer tripplas eller tom fyrdubblas. MEN vi får inte glömma att alla de dåliga sakerna även förstärks OCH att linjeavel betyder inavel. Genom inavel får det generella immunförsvaret (immunologiska sjukdomar) och hälsan sig en ordentlig törn. Även mentaliteten blir i längden lidande. Staffens Rasspecifika Avelsstrategi rekommenderar att vi håller oss under 1%  räknat på fem generationer och SKK generellt under 6.25%. Jag tror om jag inte missminner mig att jag som högst spelat på 1% inavel men kommer i framtiden säkert göra några kombinationer med högra inavelsgrad för att då stärka min ”Nordic Canine typ” jag vill ta fram.

I-kullens inavelsgrad är 0%. Så det är en kombination där man gör vad man kallar ”utavel”.

Man kan hitta mycket om just detta och hur statusen är för rasen här: SKK Rasspecifika Avelsstrategi: https://www.skk.se/globalassets/dokument/rasdokument/ras-staffordshire-bullterrier.pdf

RÖRELSE

En hunds rörelser är så olika just beroende på ras. En vinthunds bröstkorg och konstruktion är så skild från en Contis och en Staffes att man skulle kunna tro att det är två olika arter. Den perfekta Staffens rörelser ”skall vara fria, kraftfulla och spänstiga utan ansträngning. Benen skall sedda fram- och bakifrån föras parallellt med märkbart påskjut från bakbenen”. En Conti ska ha regelbundna och flytande rörelser, med bra rörelse i frambenen och tryck från bakbenen.

Hos Märta och Jack hoppas jag få till än bättre drag i bakbenen än vad Märta har. Däremot har alla Märtas tre syskon bättre rörelser bak än hon så jag tror och hoppas på flyt där hos våra 5 små guldkorn i lådan. Ta mig inte fel nu, Märta har absolut inte dåliga rörelser bak MEN jag ser att jag kan förbättra något där. Fram däremot e hon kanon och paddlar aldrig samt travar hellre i en flytande takt än passgångar.

KONSTRUKTION

När en uppfödare talar om konstruktion är det olika saker som lyser starkt i deras sinnen. Både i Staffen och i Contin är rasstandarderna så breda att varje uppfödare och varje domare kommer med sin egna tolkning om vad som anses vara ”rätt och riktigt”.

Det finns de uppfödare som kommit så långt i sin avel att jag kan bli grön av avund när jag ser hur deras kullar växer upp – men samtidigt glädjs jag åt det – för det brukar alltid finnas trevliga hanar att kanske få låna in i framtiden. 

 

För min del gillar jag:

  • En något luftigare Staffe och Conti. De små breda pansargrisarna är urgoa men inte vad jag siktar på.
  • Riktigt bra bakvinklar: rakare bakben ökar risken för tex korsbandsskador. En hund ska stå med sina ben i 25% vinkel ”i princip” enligt min ortoped och det är något jag följer upp just nu.
  • En stark och bra topline: inte hög i rumpan eller för lång i ryggen så hunden blir för svajig i gången. Inte heller för kort även om det ofta ser bättre ut i utställningsringen då en kort rygg ger ett kompaktare intryck.
  • Fin armbågsvinkel och bra tryck (där bullogen definitivt får vara något lösare just i armbågen, ett arv från EB).
  • Starka mellanhänder – svaga mellanhänder spökar ibland i mina staffelinjer men det börjar bli mindre vanligt för varje kull.
  • Bulliga och vackert knutna tassar som inte är platta och spretiga.
  • Inga spinkiga och tunna ben utan lite mer massiv benstomme.
  • Ett fint bröstdjup: bröstet ska sluta precis vid armbågen från sidan sett. Men jag siktar inte på överdrifter här.
  • En bra front men inte den massiva ”wow fronten” som är bred som en ladugårdsdörr. Den tycker jag tycker verkar vara i vägen för hunden när den ska byta riktning i snabbt tempo eller hålla balansen och då Nordic Canine hundar ofta är väldigt aktiva så tycker jag fronten ska vara harmonisk i förhållande till hundens storlek. Min C-kull efter Delta och Chima har i min smak väldigt harmoniska fronter i korrelation till deras övriga uppbyggnad.
  • Bröstbensknappen får gärna trycka ut lite i fronten för mer ”push” och inte vara platt.

I-kullens konstruktion i kroppen kommer förhoppningsvis bli supertrevlig då föräldrarna har inga större fel. Märta har en aning svaga mellanhänder i vissa lägen om man synar henne noggrant, och de kommer fram då hon står i ”balett” med dem då och då, något de ska få göra enligt rasstandarden men i mitt tycke finns det ingen användning för en aning utvridna tassar så det jobbar vi med att ta bort. Märtas syskon är riktigt bra konstruerade där. 

FÄRG OCH PÄLSKVALITET

Färgen är något jag förut jämt sa att jag inte avlar på MEN jag har sakta men säkert försökt lära mig mer då jag har fått in B&T i min staffeavel. Variationen utav färg hos både Staffen och Contin är viktig då det ger en charm till raserna som jag uppskattar djupt. Men mest av allt vill jag ha pigment i huden för att hundarna själva inte ska bli känsliga för solen. Hos Contin vill jag gärna bevara underullen då jag tycker det är skönt med en korthårig ras som inte fryser vid minsta lilla tempraturdrop. Hos Staffen tror jag det är viktigt att vi försöker få tillbaka mer päls – många börjar bli kala året om bakom öronen och på andra ställen utan att ha någon sjukdom.

Då en av Märtas syskon är bärare utav Black and Tan efter att ha ärvt det utav deras mamma så gentestade vi Märta för detta och hon var helt fri. B&T färgade valpar är underbart söta. Jag älskar mina två små ”mini-rottisar” Luna och Ebba från G-kullen MEN vi riskerar att färgen tar över om vi dubblar den för mycket osv.

I-kullens mamma Märta och pappa Jack har båda en tjock päls med mycket hår. Märta som valp kändes t.o.m ullig när man gosade med henne. Något jag minns starkt då hon ofta somnade i mitt knä i lådan.

HD, ED, PATELLA OCH ÖGON

Tänk va lätt det skulle vara att avla om just de fyra testerna var allt man behövde göra? Bara välja hundar som är fria och rulla vidare… Jag lägger galghumorn åt sidan och berättar lite närmare vad jag kan göra med dessa verktyg i mitt uppfödar-atterli. Hos Staffen kan jag titta på Indexet men OCKSÅ titta på individernas och dess kullsyskons resultat för sig. Jag tittar även på föräldrarnas andra kullars resultat för att se om just dessa två individer som jag vill använda ihop har en bättre eller sämre historia jämfört med vad deras mammor och pappor lämnat tidigare.

Hos Märta (Nordic Canine’s Adventurous Aska) har jag en massa material här då hennes pappa har fem röntgade kullar och hennes mamma fem röntgade kullar. Hos pappan till vår I-kull har jag Jack’s tidigare kullar men de är inte alla så gamla och därmed inte röntgade än. Men det finns material att titta på och vid första anblicken känns det bra.

I-Kullens Index
ED Index 99p
HD Index 112p

Om jag hade fått önska hade jag faktiskt vänt på de siffrorna då en hund har 60% utav sin vikt på frambenen och speciellt Contin och Staffen som har så massiva huvuden och fronter är det mycket extra vikt fram. Så för mig är det mer önskvärt med ett högt ED index.

Forskning visar att 60% utav hundar som fått anmärkning på HD och ED har varit överviktiga under första delen utav sitt liv. Därför är det oerhört viktigt för mig att man håller sin valp slim hela sin uppväxt. Hundmaten i Sverige är oerhört näringsrik och ger man dem bra mat och låter hunden utveckla muskler och balans i en fin takt utan att låta dem göra en massa ”knäppa” saker som att hoppa ner från bord på hala parketgolvet eller rasa nedför trapor och halka varje dag så har men stor chans att resultatet blir bra.

Båda föräldrarna till I-kullen har patella och ögon kollade och UA (utan anmärkning) vilket känns kanon och det finns ingen patellaluxation eller ögonsjukdomar rapporterade från de uppfödare som haft hundar i de närmaste leden bakåt. Vad som är intressant med patellan är att en dåligt formad patella kan ge UA som resultat på bedömningen för att hunden är otroligt vältränad men en bra patella kan i unika fall luxera om hunden är otränad! Så patella kollen är i min bok då mer ett kvitto om hunden är i bra form än ett konkret utvärderingsverktyg för mig som uppfödare. Med det sagt så vill jag alltid ha patellan kollad på mina egna avelsdjur inom staffen då smärtan måste vara ofantlig om de utvecklar detta.

Jag kan med Staffen hitta mycket på följande pedigreeprogram för att följa upp ledstatus och registrerar hälsokontroller:
SBTPedigree www.sbtpedigree.com
SKK Avelsdata: https://hundar.skk.se/avelsdata/Initial.aspx

ONLINE HJÄLPMEDEL

Mycket information, om inte allt, går att hitta online nu förtiden. Först och främst är det ju ändå viktigt att TALA med hanhundens uppfödare och ägare och diskutera med dem om allt mellan himmel och jord. Deras syn på deras hund/hundar, vad de vet runt omkring och själv få berätta vad jag försöker göra och få fram – vad min vision är. Det är här jag kan hitta trender som jag kanske inte vill dubbla eller tvärtom, verkligen vill ha mer utav! Hur ser tasshälsan ut? Har det funnits många individer runtomkring med känsliga magar? Hur är det med ”lugnet” hos dessa individer? Är det några diagnoser jag bör veta om eller misstankar kring det? Men det finns ju hjälpmedel att få fram fakta online och de jag använder är:

FÖR KENNELN:

  • Notions: ett dataprogram där jag skriver ner all fakta jag kommer över då jag är känd för att glömma bort hundnamn.
  • Facebook: där jag kan följa hundarna och deras meriteringar och hur de växer upp.
  • Instagram: där hittar jag ofta hundkonton efter hanarnas olika avkommor och man ser rätt mycket utav hur de är i vardagen.

FÖR STAFFEN:

FÖR CONTIN:

  • SKK hemsida för Contin: https://www.skk.se/sv/hundraser/continental-bulldog/
  • Raslubbens hemsida: https://www.continentalbulldog.se
  • …olika pedigree program i Frankrike och Schweiz. Jag får även hjälp utav några styrelsemedlemmar i de olika rasklubbarna i Europa som är mina goda vänner så där har jag ett hav utav information som jag får ta del utav för att leta rätt individ för min nästa ”bulle-kombination”.

SAMMANFATTNINGSVIS…

Man kan bara göra sitt bästa, OCH försöka utveckla sig i de områdena där man misslyckas. När ”shit hits the fan” och man får en hund med tex kvalsterallergi så är det där jag kan visa mina karaktär som människa och som uppfödare. Ibland vet vi bara inte varför det gått fel och hur arvet går är ju i mångt och mycket ett lotteri när det gäller vissa saker. MEN i kärnan står det en familj som kanske måste kämpa dagligen med att hantera en hund med svåra känsligheter i flera år. Jag är tacksam för att mina valpfamiljer håller mig uppdaterad med allt som går toppenbra, men också om det inte går lika bra med något, så att jag framåt kan arbeta vidare med beslut grundat i så mycket information som möjligt. 

Vad vi kan göra som uppfödare är att försöka ”stack our own house” så bra som möjligt och inte plussa på dåliga saker vi ser trenda i släkten. Tex dålig tasshälsa för att nämna en sak som är rätt vanlig hos staffen – om det finns en tendens att vissa i linjer som har upprepade problem bakom ens tik, då får man se till att det inte finns hos hanen och vice versa. Sedan vart går gränsen för vad som är en ”tendens” och vad som är ”ett problem” är svårdefinierad och unikt för varje situation. 

I nästa del kommer jag berätta om vad jag gör i ordning här hemma inför en valpning. Rent spontant så känner jag inget behov av att nörda in mig på parningsdelen. Jag tror de flesta av oss har redan haft blommor och bin snacket hemma. Däremot kanske jag längre fram om tiden tillåter nördar ner mig hur jag hittar den rätta parningsdagen för mina tikar. 

På återseende,
Jeanette

 

 

 

 

 

Translate »